”Man har mycket ilska när man bor i dessa områden”

Du är kvar här i botten
vi siktar mot toppen

ARABY, VÄXJÖ ”Araby Soldater! När kommer nästa video?!” skriker småkillarna med skolväskor på ryggen och rusar fram till Hussein, 20. Han hälsar på dem med ett coolt handslag, och fortsätter med sävlig gång över det lilla centrumtorget.
”Husko” är kändis här i Araby sedan han började lägga upp låtar på Youtube med kompisarna Khaled och Jaffar. Mest en kul grej, men klippen fick snart tiotusentals visningar och har hyllats som ”rå, i-början-av-karriären-rap, straight outta Småland” av storstadstidningen Nöjesguiden.
Husko säger att de som lyssnar ska kunna lita på att han är real, äkta. Ingen ”studiogangster” som låtsas framför micken. När vi träffas har han precis kommit ut ur häktet.
– Jag har inte gjort något på fyra år, hållit mig undan problem. Och nu, misshandel från ingenstans. Men det är bara att ta straffet som en man, säger han.

Den här gången frias han helt från misstankarna i tingsrätten. Men Husko har haft med polisen att göra förut. Jag frågar om det är därför många av Araby soldaters låtar handlar om bråk med ”aina”.
– Det är klart man har mycket ilska när man bor i dessa områden. Mycket man gått igenom med polisen, vissa orättvisa saker. Ung neger full av hat, det är så det är, förstår du? Det är inte bra grejer som händer hela tiden, säger Husko.

Ja, vad är det egentligen som händer i Araby? Svaret beror på vem man lyssnar på.
De flesta Arabybor vi träffar beskriver området som tryggt och trevligt. De trivs. Ber oss lyfta fram allt det fina. ”Det finns så mycket kärlek här” säger Blerina, 21, som är ute och rastar sin amstaff. Ylber Dullovi, 26, som har ett företag där många unga arbetar, tycker att vi i media överdriver problemen:
– När det händer något litet i Araby skriver man direkt Araby med stora bokstäver, säger han.
Växjöpolisen är däremot av motsatt uppfattning: läget är snarare värre än vad det verkar på ytan.

De lokala Arabyrapparna speglar ofta polisens mörka bild. Låtarna berättar om det hårda livet i skuggan av höghusen, fast bostadslängorna i Araby egentligen bara har tre våningar och är omgivna av trevliga cykelvägar. Genren, som kallas ”trap”, bygger just på aggressiva tongångar och gangsterromantik. I musikvideor rullar bilar runt på parkeringen utanför kommunens medborgarkontor.
Alla klär sig i hoodies, någon viftar med låtsaspistol mot kameran.
För de flesta unga här är det mest en image. Ett sätt att leka med samhällets förväntningar på ”Araby-ungarna”. En polis berättar om killen som sa att han skulle dö på gatan i Araby:
– Det skulle vara om en moped körde över honom, tänkte jag. Så hårt liv har han inte, berättar polismannen.

Efter att nationella polisen, NOA, satt upp Araby på listan över landets femton särskilt utsatta problemområden har hela Sverige fått upp ögonen för Växjös ”ghetto”.
NOA vill inte ge någon motivering till att just Araby hamnat på listan, mer än att det handlar om en ”samlad bedömning”.
– Att bli ett utsatt område sker inte över en natt. Det här är en lång, långsam utveckling, ett samhällsproblem som bubblar och bubblar, säger Eric Stassais, gruppchef på NOA.
Ett generellt problem i de utsatta områdena är att många unga killar saknar andra förebilder än äldre kriminella, menar han.
– De ser ingen annan utväg, de står ju i kö för att ta efter de stora pojkar. Det handlar om hela det sociala kapitalet, man vill bli någon för att ens föräldrar kanske inte är någon, säger han.
Arabys placering på polisens ökända lista har också dykt upp i hiphop-texterna. Som hos Arabyrapparen Zin Kim:

Aina spanar hela tiden, orten den är omgiven
Nummer 7 på listan, denna staten den e efterbliven

Kim Zineldin, 24, säger att han är stolt över att bo i Araby. Fast han har egentligen en annan bakgrund: hans pappa är professor på Linnéuniversitetet i Växjö, och familjen bodde i en finare del av stan. Kim sökte sig till Araby själv. Och till buset. Han började hänga här i 12-årsåldern. När han senare satt LVU-placerad i tonåren började han göra musik, inspirerad av exempelvis Ken Ring.

Kim tycker att ryktet om Araby är värre än verkligheten. Visst finns bekymmer, men inte så stora.
– Människorna här är jättesköna, men de har för tråkigt ibland. Media målar upp hur det smälls hit och dit men i själva verket är det småungar som inte har något bättre för sig, säger han.
Kim sätter på kaffebryggaren och visar sin proffsiga hemsida och hemmastudio. Han lever sedan flera år ett välordnat liv, jobbar, har egen lägenhet, ”betalar skatt”. Han har haft tur, säger han. Många av hans Arabykompisar är fast i missbruk, eller har tappat hoppet om att kunna ta sig någonstans i livet.

Stämningen i Araby har förändrats.
– Förr var det mer glädje, mer sport, fester, tjejer. Nu är det pengar som är det viktiga. Folk går runt och trampar på samma ställe, som i cirklar, säger Kim Zineldin.
Jakten på pengar, ”para”, handlar många av Arabyrapparnas låtar om.
Men mellan raderna skymtar en annan, gråare verklighet. Som i Zin Kims låt ”Vakna”, om dvalan som sysslolösa unga fastnar i:

Så många dagar utan ljus o tomma magar
vi snurrar runt bland höga hus där aina spanar
o vi försöker hitta ut ifrån gatan
men mina bröder sover djupt, de e dags att vakna

Hussein ”Husko” från Araby soldater säger att han försöker sätta ord på sitt liv för att andra ska känna igen sig. Han tror inte att yngre inspireras när han rappar om att kasta sten på polisen.
– Jag tänker mest på ilskan jag bär. Jag vill bara kunna släppa ut det. Varje gång man skriver en låt känns det bra när jag får sätta en mening på plats. Även om det låter för ”rått”. Men det är det jag vill säga från mitt hjärta, säger han.

Fast allt är inte bara tufft och hårt, här finns också mycket humor. I många av Araby soldaters videor står hela kompisgänget tillsammans och dansar. De verkar ha kul. Skojar med varandra och testar roliga moves utanför Växjös enda slott, Teleborg. För en stund verkar livet för de unga i Araby bekymmerslöst. Man blir glad när man lyssnar. ”Husko han är galen” sjunger Khaled på grov småländska.
Särskilt en refräng fastnar i huvudet:

Testa vara jag för en dag
får vi se om du klarar av att gå i mina skor
vägen jag har gått
allting jag har sett

Text

Text

Foto